Kända munspelare

Sonny Boy Williamson

Sonny Boy Williamson II (det finns också en musiker som kallas Sonny Boy Williams I) var en självlärd munspelare och ett stort namn över huvud i bluesen. Han levde mellan åren 1899 och 1965.

På scenen var han en karismatisk person och när det gäller munspelandet prövade han det mesta: spelande med halva munspelet instoppat i munnen eller med munspelet liggande på överläppen och blåsande genom näsborrarna.

Först och främst var emellertid Sonny Boy Williams en fantastisk och mycket inflytelserik munspelare och den som vill se honom i action kan till exempel leta efter DVD-volymer med The American Folk Blues Festival.

Sonny Terry

Sonny Terry (1911-1986) var en blind tillika virtuos munspelare. Han spelade blues och hans spelstil utmärktes av mycket ljudhärmningar med munspelet. Lyssna till exempel på låten "Whoopin’ The Blues" där han får munspelet att låta ”mamaaa”.

Little walter

Födelsenamnet var Marion Jacobs men han är mer känd som Little Walter. Han föddes i Marksville, Louisiana och levde mellan åren 1930-1966.

Som munspelare var han en innovatör. Han använde en mikrofon intill munspelet som var kopplad till en förstärkare. Genom att experimentera med effekter på förstärkaren hittade han nya, tidiga ohörda, ljud. Lyssnar man på låtar som "Tell Me Mama" och "Last Night" möter man ett spännande ljud, från ett ibland ”distat” munspel.

Little Walter är också den enda munspelare som antagits i Rock and Roll Hall of Fame. Hans anses idag som en av de viktigaste pionjärerna för den moderna blues som spelas på munspel.

Nat Riddles

Nat Riddles var en amerikansk munspelare som först blev berömd som gatuartist då han uppträdde tillsammans med gitarristen Charlie Hilbert. Spelade även in album inklusive soloalbumet The Art of Nat Riddles från 1985. Dog vid en ålder av endast 39 år på grund av Leukemi.

Jimmy Reed

Jimmy Reed föddes i Dunleith, Mississippi år 1925. Under 1950- och 60-talen var han ett stort namn inom bluesen och med sitt gitarrspel och munspelande. Han inspirerade bland annat det tidiga Rolling Stones och det kan man förstå om man hör låtar som ”Shame, Shame, Shame” och "Baby What You Want Me to Do".

Lyssna på låten ”I Ain’t Got You” och du får ett bra exempel på hur Jimmy Reed använder ett munspelsriff som låten kretsar kring.

Billy Branch

Amerikanen Billy Branch har spelat med Willie Dixon och flera andra stora inom bluesen. Vid sidan av detta spelar han munspel och sjunger i det egna bandet Sons of Blues. Branch har dessutom vunnit en stor mängd musikpriser inklusive Emmy Award och varit nominerad till Grammy.

Carlos del Junco

Kuban-kanadensisk virtous på munspelet som blandar in mycket överblåsningar och är något av munspelarnas Jimi Hendrix. Har imgått i flera band varav två är The Buzz Upshaw Band och The Delcomos. Det dröjde tills 1993 innan Carlos del Junco gick att avlyssna på skiva och denna var kort och gott var betitlad Blues. Fler skivutgivningar har följt sedan dess.

Toots Thielemans

Toots Thielemans är en av Belgiens mest framstående musiker och är bland annat en munspelare av högsta rang. Thielemans som gick bort år 2012 spelade främst jazz och gjorde det på kromatiska munspel, vilket han gjorde trots en ganska svår astma. Ett tips för den som vill lyssna på Thielemans är hans "Bluesette".

Filip Jers

Sveriges mest kände munspelare är antagligen Filip Jers. Han vann VM i munspel som fjortonåring och rör sig inom flera musikstilar, kanske främst jazz och folkmusik. Vill du lyssna på Filip Jers finns soloalbumen Spiro (2011) och Åka med (2012) samt utgivningarna Diagonal (2009) och Aurora (2012) tillsammans med Stockholm Lisboa Project.

Kvinnliga munspelare, finns det inga sådana? Kanske inga lika namnstarka som de ovan nämnda, men det finns så klart även kvinnor som gjort sig ett namn för sin skicklighet på detta instrument. Big Mama Thornton och svenska Louise Hoffsten är två exempel.

Andra att nämna är Rachelle Plas, Indiara Sfair, Annie Raines, Christelle Burton och Sarah Saputri samt svenska namn som Jenny Boham, Lisa Lystam och Elin Öberg.